Internationella rymdstationen skulle inte ha varit möjligt utan USA´s första rymdstation
Från första uppskjutningen den 14 maj 1973, fram till dess att den tredje och sista besättningen återvände den 8 februari 1974, bevisade Skylab-programmet att människor kan leva och arbeta i yttre rymden under längre tid.
Pete Conrad, Paul Weitz och Joe Kerwin tillbringade 28 dagar i jordens omloppsbana som Skylabs första besättning. Den andra besättningen - Alan Bean, Jack Lousma och Owen Garriott - tillbringade 59 dagar i rymden. Den sista besättningen på Skylab tillbringade 84 dagar i rymden och bestod av Jerry Carr, Bill Pogue och Edward Gibson. Varje Skylab-besättning satte nya srekord att vistas i rymden. Rekordet som sattes av slutbesättningen bröts inte av en amerikansk astronaut förrän Shuttle-Mir-programmet mer än 20 år senare.
Skylab fungerade som det största solobservatoriet i sin tid, ett mikrogravitetslaboratorium, ett medicinskt laboratorium, en jordobservationsanläggning och, viktigast av allt, ett hem för astronauterna. Programmet ledde också till ny teknik. Speciella duschar, toaletter, sovsäckar, träningsutrustning och köksanläggningar designades för att fungera i mikrogravitet.
Originalplanen var att stationen skulle förbli i rymden ytterligare 8 till 10 år efter det sista Skylab-uppdraget men oväntat hög solaktivitet gjorde att planen ändrades. Den 11 juli 1979 styrdes Skylab in i jordens atmosfär och brann i stora delar upp, det som inte hunnit brinna upp spreds över en glest befolkad del av västra Australien och sydöstra Indiska oceanen.
