Vägen till månen.
Mercury programmet.
Mercuryprogrammet användes för att utröna om människor kunde vistas ute i rymden. Detta var ett av Nasas första primära mål. Den 9 april 1959 valdes 7 astronuater i astronautgrupp 1 inför detta program.
Alan Shepard, Scott Carpenter, Gordon Cooper, John Glenn, Gus Grissom, Wally Schirra, Deke Slayton. Slayton var enda som inte flög en Mercurykapsel på grund av upptäckt hjärtfel, han blev då borttagen från flygstatus.
De första flygningarna gjordes som ballistiska flygningar, där kapseln återvände på grund av jordens dragningskraft. Från och med Mercury 5 flög man i omloppsbana runt jorden. En farkost som har kommit upp i omloppsbana fortsätter och kan i princip fortsätta hur länge som helst (som en satellit). För att landa igen använde man bromsraketer som tog ner hastigheten så att dragningskraften fick kapseln att återvända till jorden. Under nedfärden bromsade man ner hastigheten med fallskärmar och landningen gjordes i havet för att dämpa stöten vid landningen.
Tidslinje
21 november 1960.Mercury 1.
Obemannad. Misslyckades. Sprängdes i luften.
19 december 1960. Mercury 1a
Obemannad. Lyckad. Uppnådde tyngdlöshet i ungefär fem och en halv minut.
31 januari 1961. Mercury 2.
Besättningen bestod av en schimpansen Ham.
Lyckad färd som varade i 16 minuter och 39 sekunder.
schimpansen Ham fick ett äpple och en halv apelsin efter en lyckad landning i havet.
5 maj 1961. Mercury 3.
Första bemannade färden till rymden.
Lyckad färd som varade i 15 minuter och 22 sekunder.
Besättning.
Alan Shepard.
21 juli 1961. Mercury 4.
Besättning.
Gus Grissom.
Lyckad färd som varade i 15 minuter och 37 sekunder.
Vid landning började kapseln ta in vatten när luckan öppnades. Helikoptern som skulle lyfta kapseln ur vattnet tvingades överge kapseln för att undvika att dras ner i vattnet själv. Den vattenfyllda kapseln vägde strax under 2,5 ton medan helikopterns lyftkapacitet var ungefär 2 ton.
Kapseln bärgades den 20 juli 1999, vilket var 38 år och en dagar senare. Den återfanns på ett djup av 4,5 km där den bevarats förvånansvärt väl efter nära 4 decennier i saltvatten. Grissom klarade sej bra efter att ha lämnat kapseln innan den sjönk.
29 november 1961. Mercury 5.
Besättning.
Schimpansen Enos
Lyckad färd.Uppdraget var bland annat att utröna om en varelse kunde utstå påverkan från den starka accelerationen (cirka 7 g) som Atlas raketen, gav.
Schimpansen Enos klarade sej bra.
20 februari 1962. Mercury 6.
Besättning.
John Glenn.
Första bemannade färden till rymden i omloppsbana.Färden varade i 4 timmar, 55 minuter och 23 sekunder.
24 maj 1962. Mercury 7.
Besättning. Scott Carpenter.
Lyckad färd som varade i 4 timmar, 56 minuter och 5 sekunder.
3 oktober 1962. Mercury 8.
Besättning.Walter Schirra.
Lyckad färd som varade i 9 timmar, 13 minuter och 11 sekunder.
15 - 16 maj 1963. Merury 9.
Besättning.
Gordon Cooper.
Lyckad färd som varade i 34 timmar, 19 minuter och 49 sekunder.
Del 2. Gemini programmet.
Geminiprogrammet var Nasas andra bemannade rymdprogram som höll på från 1963 till 1966. Farkosterna var en fortsättning på Mercuryprogrammet och hade som mål att förbereda inför Apolloprogrammet genom att utveckla dockningsmöjligheter och andra tekniker som behövdes för att landa på månen. Det gjordes 12 uppskjutningar varav 10 var bemannande. Kapslarna var något större än mercurykapslarna och hade rum för två personer.
Geminiprogrammet skulle testa flerbemannad kapsel, rymdpromenad, långtidsflygning samt dockning i rymden mellan två olika farkoster som ett led inför Apolloprogrammet. Alla Geminifarkoster sköts upp med rymdraketen Titan II
Tidslinje.
8 - 12 april 1964
Gemini 1. Obemannad.
19 januari 1965.
Gemini 2. Obemannad.
23 mars 1965.
Gemini 3. Lyckad färd som varade i 4 timmar 52 minuter och 31 sekunder.
Besättning.
Gus Grissom
John Young
3 - 7 juni 1965.
Gemini 4. Lyckad färd som varade i 97 timmar 56 minuter och 2 sekunder.
Besättning.
Jim McDivitt
Ed White.
21 - 29 augusti 1965
Gemini 5. Lyckad färd som varade i 190 timmar 55 minuter och 14 sekunder.
Besättning.
Gordon Cooper
Pete Conrad
4 - 18 december 1965.
Gemini 7. Färden genomfördes 4-18 december 1965 och varade i 330 timmar 35 minuter och 1 sekunder.
Besättning.Flög i formation med Gemini 6 och var som närmast endast 0,3 meter från varandra.flög i formation med Gemini 6 och var som närmast endast 0,3 meter från varandra.
Besättning.
Frank Borman
Jim Lovell
15 - 16 december 1965
Gemini 6. Färden genomfördes 4-18 december 1965 och varade i 330 timmar 35 minuter och 1 sekunder.
Besättning.Flög i formation med Gemini 6 och var som närmast endast 0,3 meter från varandra.flög i formation med Gemini 6 och var som närmast endast 0,3 meter från varandra.
Besättning.
Walter Schirra
Thomas P. Stafford
16 - 17 mars 1966
Gemini 8.Färden varade i 10 timmar 41 minuter och 26 sekunder. De lyckades utföra den första dockningen mellan två rymdfarkoster.
Besättning.
Neil Armstrong
David Scott.
3 - 6 juni 1966
Gemini 9.Färden varade i 72 timmar 20 minuter och 50 sekunder.Uppdragets mål var bland annat att docka med en Agena målfarkost precis som i Gemini 8:s uppdrag. Atlas-raketen fick problem då Agena sköts upp den 17 maj 1966, kort före Geminis planerade uppskjutning, och Agena lyckades inte komma upp i omloppsbana.
Besättning.
Gene Cernan
Thomas P. Stafford
18 - 21 juli 1966
Gemini 10.Färden varade i 70 timmar 46 minuter och 39 sekunder.Uförde dockning och rymdpromenader.
Besättning.
John Young
Michael Collins
12 - 16 september 1966
Gemini 11. Färden varade i 71 timmar 17 minuter och 8 sekunder.Uförde dockning och rymdpromenader.
Besättning.
Pete Conrad
Dick Gordon
11 - 15 november 1966
Gemini 12. Sista Gemini uppdraget. Färden varade i 74 timmar 34 minuter och 31 sekunder.Uförde dockning och rymdpromenader.
Besättning.
Buzz Aldrin
Jim Lovell
Del 3. Apollo-programmet.
Först upprättat av Dwight D. Eisenhowers administration som ett tremans rymdskepp för att utveckla enmansprojektet Mercury som satte de första amerikanerna i rymden, blev Apollo senare tillägnad president John F. Kennedys nationella mål att "landa en man på månen och återvända honom säkert till jorden "innan 60 talets slut, som han föreslog i ett tal till kongressen den 25 maj 1961. Mercury projektet ersattes av Gemini projektet som startade 1961 för att utveckla, och utöka kapaciteten till stöd för Apolloprojektet.
Ett antal obemannade tester utfördes mellan 1963 till 1966 med Raketerna Little Joe II, och Saturn IB.
Dessa testade bland annat hur bränsletankarna till Saturn V:s tredjesteg fungerade i tyngdlöshet, och testflygning av kommando- och servicemodulen.
Apollo 1.
21 februari 1967.
Efter en brand i kommandomodulen vid ett förberedande test 27 januari 1967 omkom astronauterna Gus Grissom, Ed White och Roger Chaffee.
Apollo 4.
Obemannad.
9 november 1967
Första flygningen med Saturn V (Saturnus 5) raketen - den största raket som någonsin byggts.
Apollo 6.
Obemannad.
4 april 1968.
Andra och sista obemannade testflygningen av Saturn V raketen i omloppsbana runt jorden. Uppskjutningen gjordes för att testa flerstegsraketens förmåga att föra Apolloprogrammets rymdfarkoster till en bana runt månen varför den bar en last motsvarande 80 procent av de fullt utrustade rymdfarkosterna. Flygningen gjordes också för att ta reda på hur kommandomodulens värmesköld klarade ett återinträde i jordatmosfären efter en färd runt månen.
Apollo 7.
11 oktober 1968.
Besättning.
Walter Schirra
Donn F. Eisele
Walter Cunningham
Första bemannade uppskjutningen i Apolloprogrammet. Den sköts upp av en Saturn 1B och var elva dagar, mellan den 11 och 22 oktober 1968, i omloppsbana kring jorden.
Apollo 8.
21 december 1968
Besättning.
Frank Borman
Jim Lovell
William Anders
Detta var andra bemannade uppdraget i Apolloprogrammet. Detta blev första gången någon människa lämnade en omloppsbana runt jorden.Målet var att nå och runda månen. Det lyckades. Första gången raketen Saturn V användes vid en bemannad rymdfärd.
Apollo 9.
3 mars 1969.
Besättning.
Jim McDivitt
David Scott
Russell Schweickart
Apollo 9 testade hela Apollofarkosten tillsammans med månlandaren genom att docka, separera och att återdocka kommandomodulen till månlandaren.
Under färden testade man också för första gången den nya Apollorymddräkten. Till skillnad från tidigare rymddräkter hade den nya ett eget livsuppehållande system. Tidigare rymddräkter var beroende på livsuppehållande försörjning från kapseln genom slangar.
Apollo 10.
18 maj, 1969.
Besättning.
Thomas Stafford
John Young
Gene Cernan
Uppdraget hade som mål att testa månlandarens olika system i omloppsbana runt månen och månlandarens landningsmodul som sista provet inför det slutliga målet att landsätta en människa på månen med Apollo 11.
Apollo 11.
16 juli 1969.
Besättning.
Neil Armstrong
Buzz Aldrin
Michael Collins
Den första bemannade rymdfärden som landade på månen.
Apollo 12.
14 november 1969
Besättning.
Pete Conrad
Dick Gordon
Alan Bean
Apollo 12 hade som uppdrag att återföra vissa delar från Surveyor 3, en obemannad rymdsond som landat på månen i april 1967 och man ville därför se hur månens omgivning hade påverkat månsonden. Dessutom tog man med sig 34 kg månmaterial.
Apollo 13.
11 april, 1970
Besättning.
Jim Lovell.
Fred Haise
John Swigert
55 timmar och 55 minuter in i uppdraget exploderade syretank nummer 2 i servicemodulen. Planerna på en månlandning avbröts och det primära målet blev i stället att få besättningen levande tillbaka till jorden, vilket man också lyckades med.
Apollo 14.
31 januari, 1971.
Besättning.
Alan Shepard
Ed Mitchell
Stuart Roosa
Fullföljde uppdraget och landade på månen.
Apollo 15.
26 juli 1971.
Besättning.
Dave Scott
Al Worden
James Irwin.
Landade, och stannade sammanlagt 3 dagar på månen, därav 18 och en halv timme utanför modulen. Med hjälp av ett fordon, månbilen, kunde de också ta sig längre bort från månlandaren än som hade varit möjligt tidigare.
Apollo 16.
16 april 1972.
Besättning.
John Young
Thomas K. Mattingly
Charlie Duke
16–27 april 1972. Den tionde bemannade rymdfärden inom Apolloprogrammet och den femte landningen på månen.
Apollo 17.
7 december 1972
Besättning.
Gene Cernan
Ronald Evans
Harrison Schmitt
Apollo 17 landade öster om Mons Argaeus i Taurus-Littrow-dalen, intill Mons Vitruvius och söder om kratern Littrow. Apolloprogrammets sista uppdrag till månen.
